b

.. jag åker på semester i tre veckor idag. Till ett land där det finns många prostituerade och ännu fler europeiska män som vill köpa dom prostituerade. Landet där den mindre normala delen av min familj har valt att bosätta sig. Landet som jämnförs med spanien på 70-talet. Landet där lokalbefolkningen mycket väl vet vem Per Gessle och Gyllende tider är.

Nämligen.... TAADAA!!!

 Thailand.


Kommer att sakna er.... Not.

Jag ligger, i detta nu, på mage i min säng. Laptopen står placerad framför mig och jag har tryckt upp kuddar under hakan så jag kan se vad det är jag skriver. Dock går det inte sådär jättebra så ev. stavfel och annat roligt får ni ha överseende med.


Spontan-utgång i natt. Den ursprungliga planen var iofs att jag skulle ut, dock med S. Men eftersom det efterblivna helvetet glömde sin jävla telefon hos någon studenthora så satt jag hemma och surade. Då tyckte helt plötsligt Oscar att vi skulle gå till PL.  Och ja vafan, lite öl, tänkte jag och sen en tidig hemgång på det. Så blev det inte. Målet för kvällen var att undvika studenterna så mycket som möjligt. Varför det då slutade med att vi hamnade på the tivoli är oklart.

På PL möts jag upp av skåpet (oscar) med tillhörande bror och brors flickvän. Jag drack upp dom två sista warsteiners som fanns i bygget och en liten shot senare så begav vi oss (Suprise, suprise!) mot hampan! Och det var väl där det började spåra för fröken Block. Goldstrike dracks och det är aldrig ett tecken på att man kommer att hålla sig lugn under resterande natt. Vidare mot Zoo och lite mer sprit på det så var vi alla i god vigör. Sen tillbaka till PL, där jag faktist helt ärligt talat inte kommer ihåg vad som dracks och gjordes, vilket är lite obehagligt.

Sen gick vi till tivoli. Där härjade jag runt i några timmar men sen där när det vankades stängning var vi hungriga. Bort till drugstore för den välförtjänta pizzaslicen och lite deep-talk. Sen lite sömn på det. Och nu ligger jag här.

Eftersom jag nästan bara bloggar när jag har alkohol i kroppen eller mår dåligt så funderar jag på att göra om denna blogg till en fylleblogg. Dvs. en blogg som du bara får skriva i om du har sprit i kroppen, när du har varit ute, när du är ute(!) eller när du är bakis.

Vad tycker vi om det?

Efter att ha läst det förra inlägget så börjar jag tro att jag är på god väg att tappa det. Jag håller nog på att bli galen.

Efter 8 timmars arbete så är jag även mer bitter och hatisk än någonsin. Jag hatar verkligen människor.
Och framför allt så vill jag rikta detta hat mot en speciell människa.

Från botten av mitt hjärta, du ditt smutsiga helvete. Jag avskyr dig. Jag hatar dig så djupt och innerligt just nu och jag hade kunnat sälja min själ om det fick ditt liv att bli till det helvete du förtjänar. Men tyvärr så har jag antagligen ingen själ. Och vi vet ju vad dom säger : Vill man ha något gjort så får man göra det själv. Så vänta du bara. Det handlar bara om ett litet samtal.

Åh vad det hjälper att skriva av sig..

godnatt fuckers!

jag hatar också människor som uppdaterar sin blogg dåligt. Så jaaaa. Förlåt. Det har bara varit lite mycket att stå i de senaste dagarna. Och jag borde ha kunnat tryckt in er emellan uteserveringarna, utgångarna, flashback överbevakakandet och dramatiken. Men nu skall det inte pratas om det som har varit utan om det som är.

Jag kom nyss hem efter att ha varit och lunchat med Simon som igår berättade om att han hade fått brev från Sd ang. EU -valet. Jag hade inte fått något sådant så jag levde lite i tron att Sd inte skulle smutsa ner min hallmatta med deras propaganda. Ack så fel jag hade.

 Så nu är frågan, skall det brännas eller ska jag riva det i små bitar och tvinga valfri skinhead att äta upp det? Det kan låta
dramatiskt men av någon anledning så tycker jag att alternativ nr 2 känns mycket mer aktuellt.


Igår var jag även med om en annan lite dramatisk sak.
Jag gick upp på morgonen, klädde på mig och allt det där. Fick för mig att jag dagen i ära skulle ha på mig min mors gamla ring som hon så snällt har gett bort till mig.
Dock är den ringen lite för liten så den sitter rätt tight. Inte så att jag inte brukar få av mig den utan bara så tight att den ger ett litet märke efter sig.
Men jag glömde bort att min fingar brukar svullna lite när det är varmt ute.
Fast denna gången var det inte lite. Inte på vänster ringfinger iallafall. Den svullnar upp så pass att den är tjockare än alla andra fingrar (tänk prinskorv) och det börjar dunka och göra ont. In på toaletten och kör den gamla goda spola under kallt vatten och massa tvål. Den går inte av. Frågar Gullan om något gammalt husmors tips,hon hade inga.
Sen började jag fråga runt lite och grips av lite lätt panik då någon som verkar veta vad den pratade om säger till mig att jag nog borde hitta en påse is och hitta någon som kan klippa upp den där ringen till mig, inom väldigt snar framtid. Helst typ innan den blir blå och måste amputeras.
Jag pinnar in i köket snabbt som ögat och ber om is. Kocken tittar frågande på mig och frågar vad jag ska med den till. Jag visar glatt upp mitt finger och ser hur hans ögon börjar lysa  av allvaret. Sen säger han : Bea, Vi har ingen is. Men vi har frysta ärtor! Så jag fick en påse med frysta ärtor tejpade runt handleden och sen lyckas jag på något sätt att köra till hbg (med påsen och ärtorna runt handen) och upp till Bosse, familjens juvelerare som sågar upp ringen till mig. Och fysatan vad det gjorde ont. Och dramatiskt var det. Jag hade ju kunnat mista vänster ringfinger( eller nästan iallafall)!

aaah, självömkning när den är som bäst. Nu ska jag belöna mitt stackars finger (mig) med choklad. Det har haft ett tufft dygn.

Först försöka vakna till liv, sen full rulle och fika med ballonger med S och Alva, fotografering med Cartrins hårmodell och sen en välfötjänt öl i butiken. Nu är jag trött. Jättejättetrött. Och antagligen lite tipsy pga. avsaknad av mat under dagen.

Tyvärr kan jag inte bjuda på hårmodells bilderna. Men jag har lite andra från under dagen.



Sarah.

Alva.


le balloon.


Räck-ut-tungan-posen fungerar alltid. (ursäkta bildkvalité)


Cathy kan också.



Träääääd.

Gunnar. Jag ska ta hand om dig. Du ska bli mitt och Sarahs kärleksbarn. Och ingen, Jag lovar dig, INGEN ska få ta dig på fittan.

Idag har jag fått en ny knäskada att presentera. Dessa meniskskador. Fast denna gången är det höger knä och inte det vänstra som redan opererats en gång. Så nu gäller två ipren och en panodil kuren i två veckor (YES!!!), Den otroligt roliga sjukgymnastiken(Såååå givande), kryckan när smärtan blir för mycket(Fantastisk accessoar), inga högklackade what so ever (Jag älskar verkligen att känna mig kort och tjock) och mycket mycket mer roligt.


Men dock får man se det positivt. Jag tänker ju inte ger upp mina powerwalks allt för lätt. Har precis varit ute och det har gått bra. Jag får gå på tills det gör ont på riktigt (ambulanshelikoper-ont) helt enkelt.


Jag citerar Jane Fonda: "No gain without pain"