b

jag hatar också människor som uppdaterar sin blogg dåligt. Så jaaaa. Förlåt. Det har bara varit lite mycket att stå i de senaste dagarna. Och jag borde ha kunnat tryckt in er emellan uteserveringarna, utgångarna, flashback överbevakakandet och dramatiken. Men nu skall det inte pratas om det som har varit utan om det som är.

Jag kom nyss hem efter att ha varit och lunchat med Simon som igår berättade om att han hade fått brev från Sd ang. EU -valet. Jag hade inte fått något sådant så jag levde lite i tron att Sd inte skulle smutsa ner min hallmatta med deras propaganda. Ack så fel jag hade.

 Så nu är frågan, skall det brännas eller ska jag riva det i små bitar och tvinga valfri skinhead att äta upp det? Det kan låta
dramatiskt men av någon anledning så tycker jag att alternativ nr 2 känns mycket mer aktuellt.


Igår var jag även med om en annan lite dramatisk sak.
Jag gick upp på morgonen, klädde på mig och allt det där. Fick för mig att jag dagen i ära skulle ha på mig min mors gamla ring som hon så snällt har gett bort till mig.
Dock är den ringen lite för liten så den sitter rätt tight. Inte så att jag inte brukar få av mig den utan bara så tight att den ger ett litet märke efter sig.
Men jag glömde bort att min fingar brukar svullna lite när det är varmt ute.
Fast denna gången var det inte lite. Inte på vänster ringfinger iallafall. Den svullnar upp så pass att den är tjockare än alla andra fingrar (tänk prinskorv) och det börjar dunka och göra ont. In på toaletten och kör den gamla goda spola under kallt vatten och massa tvål. Den går inte av. Frågar Gullan om något gammalt husmors tips,hon hade inga.
Sen började jag fråga runt lite och grips av lite lätt panik då någon som verkar veta vad den pratade om säger till mig att jag nog borde hitta en påse is och hitta någon som kan klippa upp den där ringen till mig, inom väldigt snar framtid. Helst typ innan den blir blå och måste amputeras.
Jag pinnar in i köket snabbt som ögat och ber om is. Kocken tittar frågande på mig och frågar vad jag ska med den till. Jag visar glatt upp mitt finger och ser hur hans ögon börjar lysa  av allvaret. Sen säger han : Bea, Vi har ingen is. Men vi har frysta ärtor! Så jag fick en påse med frysta ärtor tejpade runt handleden och sen lyckas jag på något sätt att köra till hbg (med påsen och ärtorna runt handen) och upp till Bosse, familjens juvelerare som sågar upp ringen till mig. Och fysatan vad det gjorde ont. Och dramatiskt var det. Jag hade ju kunnat mista vänster ringfinger( eller nästan iallafall)!

aaah, självömkning när den är som bäst. Nu ska jag belöna mitt stackars finger (mig) med choklad. Det har haft ett tufft dygn.