Föredettingar.
Idag ska vi prata om ett ämne som jag har en del erfarenhet av nämligen fd. pojkvänner, lovers, karlar.. Ja vad ni nu vill kalla det för.
Häromdagen så fick jag lite av ett bryskt uppvaknande.
Jag är som ni kanske har märkt en rätt bestämt kvinna och när jag gör slut med någon då gör jag verkligen slut. Over and done, say no more, Adios, ciao.
Ja ni förstår. Jag är en sån som helt enkelt säger upp kontakten för att jag är aldrig någonsin har varit kapabel till att vara vän med ett ex. Jag kan inte. Det går verkligen inte.
Detta är pga att jag inte kan hantera att se någon som en gång varit min, slitas ur mina händer och gå till någon annan. För brukar resulterar i att jag förvandlas till en galen kattkvinna som vill slita ut ögonen på flickstackarn som tagit över min gamla avlagda.
Och tro nu inte att detta bara handlar om dom senaste, detta kan även innebära att jag blir fly förbannad om jag råkar befinna mig på samma fest som min pojkvän som jag hade för 4 år med respektive.
Varför är det då så?
Jo, som Dr.Phil agerande kvinna så har jag självdiagonserat mig själv som hagalen. Detta är kanske något som stämmer in på de flesta kvinnor men då handlar det nog just om att samla på sig ting.
För mig så har det nog handlat lite om att samla på män och nej, jag menar inte så att jag lever ett liv där jag har hela harem av män utan jag menar att jag samlar på mig bilder och minnen av dom och INGEN får lov att komma och ta dom ifrån mig.
Och det är just det dom gör, dom där manslukande varelserna, dom förstör bilden som jag hade och tänkte på ensamma nätter när jag iaf kom ihåg att jag en gång i tiden faktist var uppskattad och älskad.
Och inte nog med detta, dom gör det på ett sätt som får en att rycka till när man se dom stå där smekandes hans kind och kasta blickar som säger "haha, titta vad du gick miste om"
Men, tillbaka till sjävla uppvaknadet. Hade detta hänt för ca ett år sedan så hade jag väl antagligen blivit galen och det hade förstört min kväll.
Men nu häromdagen så blundade jag, tog ett djupt andetag och tänkte tillbaka på hur allt faktist var. Jag tänkte på hur tråkig han var i sängen, hur idiotisk och oallmänbildad han var när det kom till något så enkelt om IRA, hur han fick mig att känna mig värdelös av någon korkad anledning och alla dom gångerna han ville sova i den där ställningen som kändes helt fel.
Och sen, då skrattade jag samt tackade jag gudarna för att jag är singel, insåg att jag faktist lyckat fixa en av mina mindre charmiga egenskaper och var helt enkelt väldigt väldigt nöjd.
Häromdagen så fick jag lite av ett bryskt uppvaknande.
Jag är som ni kanske har märkt en rätt bestämt kvinna och när jag gör slut med någon då gör jag verkligen slut. Over and done, say no more, Adios, ciao.
Ja ni förstår. Jag är en sån som helt enkelt säger upp kontakten för att jag är aldrig någonsin har varit kapabel till att vara vän med ett ex. Jag kan inte. Det går verkligen inte.
Detta är pga att jag inte kan hantera att se någon som en gång varit min, slitas ur mina händer och gå till någon annan. För brukar resulterar i att jag förvandlas till en galen kattkvinna som vill slita ut ögonen på flickstackarn som tagit över min gamla avlagda.
Och tro nu inte att detta bara handlar om dom senaste, detta kan även innebära att jag blir fly förbannad om jag råkar befinna mig på samma fest som min pojkvän som jag hade för 4 år med respektive.
Varför är det då så?
Jo, som Dr.Phil agerande kvinna så har jag självdiagonserat mig själv som hagalen. Detta är kanske något som stämmer in på de flesta kvinnor men då handlar det nog just om att samla på sig ting.
För mig så har det nog handlat lite om att samla på män och nej, jag menar inte så att jag lever ett liv där jag har hela harem av män utan jag menar att jag samlar på mig bilder och minnen av dom och INGEN får lov att komma och ta dom ifrån mig.
Och det är just det dom gör, dom där manslukande varelserna, dom förstör bilden som jag hade och tänkte på ensamma nätter när jag iaf kom ihåg att jag en gång i tiden faktist var uppskattad och älskad.
Och inte nog med detta, dom gör det på ett sätt som får en att rycka till när man se dom stå där smekandes hans kind och kasta blickar som säger "haha, titta vad du gick miste om"
Men, tillbaka till sjävla uppvaknadet. Hade detta hänt för ca ett år sedan så hade jag väl antagligen blivit galen och det hade förstört min kväll.
Men nu häromdagen så blundade jag, tog ett djupt andetag och tänkte tillbaka på hur allt faktist var. Jag tänkte på hur tråkig han var i sängen, hur idiotisk och oallmänbildad han var när det kom till något så enkelt om IRA, hur han fick mig att känna mig värdelös av någon korkad anledning och alla dom gångerna han ville sova i den där ställningen som kändes helt fel.
Och sen, då skrattade jag samt tackade jag gudarna för att jag är singel, insåg att jag faktist lyckat fixa en av mina mindre charmiga egenskaper och var helt enkelt väldigt väldigt nöjd.
Kommentarer
Trackback
