den vita månaden.

Den började bra. Men två whiskeycola senare så känns det sådär. Jag känner återigen att alkoholen tär på mig. Regnet smattrar mot fönsterblecken och min kära vän (han som egentligen är mer som den värsta fiende jag någonsin haft och som absolut inte vill mig väl) är här med mig.

l'anxiété est ici.

Bonne nuit mes amis.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0