b

Nu måste jag verkligen få hata lite. Min otroligt fantastiska granne( han som ligger med något som låter som en hynda som ligger inför döden) har fest. Och han spelar så högt att jag hör varenda låtjävel så pass bra att jag kan höga varenda jävla ord dom där missanpassade jävla schlager hororna sjunger ut.

Fortsätter han timmen ut så går jag upp. Just nu är jag för lat för att klä på mig igen och gå upp och skrika.
Eller nja, där ljög jag. Om jag ska vara ärlig så måste jag bli tillräckligt arg först för annars så kommer jag att fega ur och bara stå där och klämma fram "vill du vara snäll och sänka?"
Fast tänk så bli han och hans ekebypolare upprörda och börjar bråka. Och man ska aldrig bråka med någon som har hb i kroppen, det lärde jag mig under min första och sista vistelse i pååarp för si sådär 7 år sedan. Hd gör hemska saker med människor och jag vill inte bli nerkastad från hans balkong. Jag vill nog helst inte bli nerkastad från någons balkong.

Fan, det är fan ta mig bara stunder som denna då jag önskar att jag hade en stor stark pojkvän. Då hade jag ju bara behövt gråta lite och sen hade saken varit over and done.


Jävlajävla.